Ingen av de små är direkt intresserade av matchen men jag är ju det så de ställer snällt upp ändå.
Idag var det galet mycket att göra på jobbet, helt slut i kroppen vid hemkomsten, men den rehabiliterande effekten av kärleksfulla söta goa barn fixade biffen så nu är jag glad igen, fast fysiskt fortfarande mör. Det är tufft och hårt att jobba med en man kort, men klart man ställer upp så arbetskamrat kan åka ut i världen på lite skoj en vecka. Då kommer ju säkert han göra detsamma för mig, #mikrosolidaritet.
Det är härligt hur lille Isak utvecklas snabbt också, nu känner man hur ryggen och nacken hjälper till och han balanserar så fint så, i alla fall med hjälp... Han tar sig baskemig framåt några centimeter när han sparkar ifrån när han "tränar" på mage, häromtimmen när han föddes så kunde han ingenting ju... jäklar så snabbt det går!
Blir mer EM-fotboll ikväll också ska jag och Linus leta efter det sista guldägget i angry birds för facebook.
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar